31.

Vanemänniska,

Vanlig människa,

Vardaglig människa,

Varlig människa,

Vansklig människa,

Varsebliven människa,

Vansinnig människa.

30.

En gnagande malande känsla,

 i magen,

i bröstet 

och som tar över existensen.

Det dåliga samvetet  

och oförmågan att förändra 

situationen, 

sig själv 

eller allts jävlighet. 

Jag backar bakåt och försöker matcha väggen, men lyckas att lyckas och den molande känslan återvänder.

29.

Hålla ihop,

hålla lugnet,

hålla humöret,

hålla i,

hålla minnen, 

hålla andan,

hålla igång,

hålla på

och undra varför,

hon håller på.

28.

Vi stänger av, släpper ut 

och gör upp med minnena från dagen.

Det är en dag och en början på ett liv.

27.

Långsamt,  tidskrävande och med mycket möda och formar jag ett plagg.

Maska efter maska,

varv efter varv,

millimeter efter millimeter.

Bygger trygghet av delar, 

ett styckmord som vävs samman till en skapelse.

En skapelse som till slut ska lämna mina händer och starta ett eget liv, sammanflätat med mitt eget.

Vilka vägar kommer möta den,

Vilka väggar kommer den se,

Vilka äventyr väntar.

26.

Jag har bestämt mig för att köpa maten själv.

Att äta eller inte äta, 

det är frågan.

Att äta eller ätas,

det är följdfrågan.

Ryktena om min hunger är gravt överdrivna.  

25.

Svag, skör, sårbar,

iklädd mjukt är jag nåbar.

Väldigt trött, 

och äter gött.

24.

Jag tror att hon blir kallad för "speciell",

men hon är inte ens särskilt snäll

och när hon pratar är hennes röst väldigt gäll.

Men även jag brukar kallas för "speciell",

trots att jag jobbar på att vara snäll 

och har en röst som knappast kan bedömas som gäll.

Men jag tar det med ro,

låter henne hållas och vänskapen gro? 

För jag vill nog ändå tro

att bakom alla ytor finns det djup.

23.

Hör ett ord, 

det slutar aldrig att förfölja mig.

Det dyker upp plötsligt,

lurpassar bakom hörn.

I skuggorna ruvar det

och väntar på svaghet.

Det drabbar en,

utan pardon.

Försöker passa in i alla lägen

och där står man förbannad 

och tänker varför nu och varför jag.

22.

Försöker formulera finurligheter,

finna finessen i fraser och frasera formatabelt. 

Frågan är ; fångar jag föremålet för min frustration eller fängslas jag av finkulturens fägring. 

21.

Sitter på helspänn, 

på nålar, 

på randen av mitt yttersta väsen.

Lyssnar, vakar, väntar, vankar.

Vid varje ljud rycker jag till.

Vid varje ögonblick hör jag mitt hjärta

och ångrar mitt beslut.

En våg av skräck, rädsla och tvekan växer sig starkare inom mig.

Tills det äntligen är över,

diskmaskinen öppnas 

och en våg av lättnad 

sveper över mig,

istället för köksgolvet.

20.

Kall som sten och hård som granit, 

denna jävel tar ingen skit. 

Med ett hjärta som Riddar Kato

och ett hat brinnande likt Katlas eld.  

Lutar jag mig tillbaka

och tänker på de lögner vi intalar oss själva.

19.

Trygg, varm och mjuk,

den minns och jag glömmer inte.

Genom glädje, sorg och dramatiska utspel har jag haft någon att luta sig mot, ligga med, ligga mot, ligga runt. 

En nära relation är den mellan en soffa och dess bosatte. 

18.

Om man upprepat fortsätter 

att sätta ena foten framför den andra

Så kan man gå hur långt som helst.

17.

Sen var det tystnad,

öronbedövande tystnad.

Som efter ett regn, 

efter en blixt, 

efter en fullständig urladdning.

Tystnaden omslöt världen 

och stillade äntligen min storm. 

16.

Det ser blött ut därute,

ser människor, 

som går fram och tillbaka.

Vissa har ryggsäck eller barnvagn 

och andra bara sig själva. 

Vissa går snabbt och målmedvetet 

medan andra försiktigt navigerar sig fram. 

Vissa går igenom vattenpölarna 

andra runt eller över 

i ett hoppande och skuttande.

Brukar sitta i mitt fönster 

och titta på människorna. 

Undra var de är på väg

och var ifrån de kommer. 

Om de har en kasse 

med en purjolök som sticker upp

då, då vet man att de har lyckats. 

Ett eget persongalleribingo 

med oklara regler och ovilliga spelare. 

15.

Som i ett töcken, 

som i en dimma

vandrar jag på branta stigar.

Omgiven av vassa stenar och djupa stup,

famlar jag i mörkret 

och försöker hitta ljuset 

i slutet av mitt tunnelseende. 

14.

Bryt ihop, 

bit ihop,

bryt ihop,

bit ihop.

Andas,

tänk på att andas, 

man måste andas. 

Alltid dessa måsten, 

som fladdrar förbi

som kväver, kräver och begär. 

Alltid dessa begär, 

på natten, på dan, 

hemma och på stan. 

13.

Håller andan och

försöker hålla hoppet uppe. 

Det är som att dra ut tänder, 

hör hur orden först knakar till och sedan ytterst motvilligt lämnar tanken.

En procedur utan bedövning och förmodligen utan belöning. 

Tand efter tand, 

tanke efter tanke,

Rad efter tandrad. 

Tills jag är tom,  tandlös och oskadligtgjord.

12.

Det går som en loop genom tankarna, 

ett bearbetande malande ständigt flöde av ord.

Ett konstant sorl av fragment, 

början till idéer och slutet av konversationer .

Det går som ett kommentarsspår till livets film,

det tystnar aldrig, jag lyssnar alltid. 

11.

Befinner mig i ett vakuum, 

ett bergrum, en grotta. 

Ställer mina desperata frågor 

och möts av min egen förvrängda röst 

som hånfullt och raljerande 

inte ger några svar. 

Ett varför följt av därför 

in i evigheten. 

10.

Tystnad, tomhet, tagning.

Sakta går världen förbi i ultrarapid.

Sekunder övergår i minuter 

och timmar blir till dagar. 

Stirrar på tomheten,

ett tabula rasa som skriker efter innehåll,

försöker fånga det, fästa det och tvinga fram en mening som skulle få tomheten att kännas meningsfull. 

9.

Nämen, se på fan,

är det konsekvenserna av mina egna handlingar som knackar på?

Kom in, slå rot, manifestera, gör er grej.

Lutar mig tillbaka och begrundar på avstånd resterna som kvarstår,

ruiner av rutiner och minnen av forna dar.

8.

Det finns de där unnsamma människorna, 

jag brukar beundra dem på avstånd.

Från mitt missunnsamma hörn, 

misstänkliggör jag dem 

brukar undra hur de lyckas, 

brukar undra om de är lyckligare 

...än mig. 

7.

Den plötsliga inbromsningen

i mataffären.

Den isande känslan i magen, 

rycket i huvudet och pirret som sprider sig ner längst armarna och ut i fingerspetsarna. 

På bussen,  i duschen,  i mina svaga ögonblick och mina starka stunder. 

Som en blixt,  en flash, en il.

Dyker den upp.

Skamsköljningen.

6.

Varför bygga broar 

när man kan gå över lik?

För i mörkret är alla apor grå,

men ensamma. 

Vi kastar glas i stenhus 

och gräver gropar åt väldresserade hundar. 

Skanderar ; Den man ligger med får bädda !

och tänker att försvar alltid är

är bästa anfall. 

5.

Utanför mitt fönster

sitter det en duva.

Den ser besviken ut

och tittar på mig dömande. 

Med det kan gå åt båda hållen,

Duvjävel. 

Drar ner persiennerna 

och hatar den i mörkret istället. 

4.

Jag har beslutat mig för att slänga pennan,

när bläcket är slut.

Jag har beslutat mig för att sluta tänka

och försöka stå ut.

Jag har beslutat mig för att ta en stund.

Jag har beslutat att jag är värd det.

3.

Formulerar ord till meningar

hittar meningen i orden

och tvingar in dem i obekväma fraser. 

Bygger paragrafer av meningar 

och hittar meningen i text. 

Finner betydelsen i ord 

stannar till i motstånd,  

distraktion,

frustration.

En kamp mellan mig och orden

en kamp mellan det skrivna och det skrikna

en ständig verbal ordström av okvädesord 

som ekar mellan väggar utan konst.   

Med hopplöshet som motivation 

och envishet som styrka

så vet jag att solen kommer gå ner även denna dag. 

2.

Jag försöker att förstå,

förstå mig på och inte förgå.

Jag spenderar dagarna med att försöka omforma,

att göra det kantiga begripligt,

att sanda ner hörnen så det passar in 

i mina klotformade kunskapsluckor. 

Jag försöker att förstå,

jag jobbar frenetiskt på min förståelse

men jag förstår inte och de kantiga kuberna 

jagar mig, hånar mig, hetsar mig. 

1.

Det började med en suck

och slutade med en explosion

en emotion, en konfrontation

en fullskalig kollision.

Jag samlar varsamt ihop,

bitarna från ifjol.

Lappar,lagar och försöker tänja på den okompatibla verkligheten.

Dess krävande, kvävande krav 

får vänta ännu en dag.