131.

Likt en vålnad går hon genom väggar över vägar och sakta, mycket sakta når hon sin destination. 

I en värld där en vindpust är en orkan och alla stilla vattendrag stormiga försöker hon andas, men det går inte, försöker hon hålla huvudet ovanför vattenytan men drunknar.

Jag kommer drunkna i mina egna tårar, jag kommer torka ut och torka ihop, jag kommer inte orka, jag orkar inte.

Stilla mycket stilla drivs hon till vansinnets yttersta rand, där stannar hon och känner suget i magen.