75.

Den kallar till henne,

besvärjer henne och tilltalar hennes innersta väsen.

Målmedvetet skruvar hon av korken och tappar upp, det börjar som en stril och slutar som en störtflod.

Hon värmer glaset mellan sina händer, och tänker att den ska vara ljummen och tar en första klunk, den sköljer bort dagens bekymmer, morgondagen problem och grundar henne i närvaron.

Sen en till och ännu en, i en loop av affärer, pantningsstationer och det dåliga samvetet.

Så var ännu en mustsäsong igång och motståndet är obefintligt.