140.

Lyssnar på sånger om hat och känner mig hoppfull, lyssnar på sånger om längtan och stänger av, lyssnar på sånger om kamp och rågen i ryggen viker sig av skratt.

I mitt musikaliska liv har tystnaden ekat länge nu, utan inspiration kvarstår tystnaden och den lägger sig som en blöt filt över alla delar av tillvaron. 

Kletigt, kladdigt, rörigt och osammanhängande hänger livets trådar och nornorna är inte till någon hjälp.

Försöker följa den röda tråden i livets labyrint men slutdestinationen känns oöverkomlig. 

Och imorgon börjar det om igen.