177.

 Jag har jobbat färdig,  med dig, med mig, med allt och med alla.

Här finns inte utrymme för någon slags självutveckling,jag ägnar mig åt självförenkling och förbannar mig själv.  

Har blivit tystare, har inget att säga, har tystnat i den överväldigande verkligheten. Har slutat påstå, slutat framstå, slutat förstå och slutat hjälpa. 

Jag spelar snäll och dum, för de vill ha mig så.