216.

Lyssnar på regnet, hur det sköjer världen ren, faller ner och gör intryck, avtryck och betryggar stunden.

Man är sällan så närvarande som i ett regn, de basala behoven av skydd och värme är påtagligt närvarande. 

Jag är regn, jag vill blöta ner världen och göra den närvarande så jag kan fly uppåt och se hur de försöker undkomma och existera, acceptera och hantera väntan och vätan.

Jag är vatten, lynnig, nyckfull och dödlig. I blicken, i själen, i alltet.